måndag 30 juni 2014

Älskade unge!


Fyndade dessa supersöta igår, kunde bara inte låta bli. Blev så fint med tjejernas ultraljudsbilder i :)
 - Vi får se om de får stå kvar i vardagsrummet, eller flytta in på donnornas rum. 


Foto: Cecilia Lundin

söndag 29 juni 2014

Söndagsplock


Ikväll körde vi lite smarrigt söndagsplock, så kan det gå :) Hittade både en supergod ekologisk salami samt en brieost på coop! Heja! :) Till denna avancerade måltid avnjöt vi varsitt glas äppeljuice, änglamarks ekologiska, haha det går nog några såna här varje vecka! Familjen äppeljuice, det är vi det!
- Smarrigt värre! Men nu ska jag se andra halvan av första Pirates of the Caribbean. Såg första delen i fredags, men sen somnade den här mamman på soffan. Men ikväll ser vi andra halvan. Johan håller på att ta mig genom filmer han anser att man faktiskt bör ha sett.. ;)

Foto: Cecilia Lundin

Till minstingen


Min älskade mamma har alltid sjungit "När Lillan kom till jorden" för mig. Mycket eftersom jag är född i just maj månad. Så hittade jag den här boken här om dagen, så himla fin! Man sätter in egna bilder på varje uppslag, så även framsidan. På sista sidan är där istället en spegel, så fint! Så eftersom Elsa precis såg till att även hon födas i maj månad, så var jag bara tvungen att ha den här till henne :)
- Mammas Lillan
Foto: Cecilia Lundin

Midsommar med våra kullor


Ebba och Elsa fick dessa helt underbara klänningarna av sin Farmor. Jag har länge kikat på dem själv men aldrig kommit till skott. De är dessutom så gosiga och sköna, fint och bekvämt :)
- Älskade små kullor

Foto: Cecilia Lundin
Kollage : Cecilia Lundin

lördag 28 juni 2014

Beslutsångest

Prickar: Filt - Elodie, Skötväska - JuJuBe, Dyna - Elodie.

Blommor: Filt - Elodie, Skötväska - SkipHop, Dyna - Elodie.
Rosa: Filt - Newbie, Skötväska - JuJuBe, Dyna - Elodie.
För några månader sen lyckades vi fynda bästa syskonvagnen! En Baby Jogger City Select, vi är löjligt nöjda! Vagnen har varit i bruk sedan 2011 och känns helt ny, inget gnissel eller annat trist. Nån repa här och där men annars superfin ... men jag skulle vilja pimpa den lite ;) Jag vill ha en ny skötväska, en som är större än den vi har idag. Vi har haft Stadiums skolväska, sjukt bra för ynka 99kr, men nu skulle jag vilja ha en rejälare. Sen har jag bestämt mig för att jag vill ha dynor i vagnen till brudarna - lättare att hålla rent. Och som grädde på moset vill jag gärna matcha det hela med en gosig filt..
- Vilken kombo tycker ni bäst om? :)
Kollage : Cecilia Lundin

När Elsa kom till världen

Torsdag 29/5

Efter mängder med veckor, kvällar och nätter, dagar .. från och till ... med förvärkar, var jag så trött på att vara gravid. Eftersom Ebba föddes i 35+3 så var jag omedvetet så otroligt inställd på att även Lillsyskon skulle komma tidigt. Med andra ord så kändes det vid det här laget som om jag gått över tiden i allt för många veckor. I själva verket var det dagen innan BF. 

På kvällen när jag och Ebba låg i sängen och tittade på Lottta på Bråkmakargatan kände jag hur jag fick en sammandragning, men något var helt klart annorlunda. Den här gången fanns inte så mycket tvivel, nu var något på gång! Jag sa dock inget till Johan, jag hade sagt sååå många gånger senaste veckorna att "Nu är det nog något på gång ... ikväll händer det, nu gör det ont...". 

6 dagar innan Elsa föddes

Fredag 30/5 - BF!

Värkarna kom väldigt glest, kanske en gång i kvarten/halvtimmen under natten. Vid 06 på morgonen när jag skulle gå på toaletten kunde jag dock knappt gå och kände hur värken tog tag i hela kroppen. Efter det fortsatte de att komma var 4-6 minut. "Du går inte till jobbet idag Johan. Idag ska vi föda barn."

Hela dagen kämpade jag genom värkarna. De kom allt från var 3:e till var 7:e minut. Jag smsade och förvarande Mamma redan tidigt på morgonen, eftersom Ebba skulle dit. Tidig förmiddag ringde jag även till förlossningen. Där var det dock fullt och de frågade om jag kunde avvakta eller om de skulle orda plats på annat sjukhus. Men det kändes inte så drygt än, så jag kämpade som sagt vidare. 

På eftermiddagen åkte vi hem till Mamma. Mammsen bjöd på middag och planen var sen att antingen åka in till förlossningen eller att åka hem och kämpa vidare. Oavsett fick Ebben stanna kvar hos Mormor, så vi skulle slippa åka dit med henne på natten.. något var ju helt klart på gång!
Jag ringde till förlossningen som tyckte att jag skulle komma in och kolla läget, det är ju trots allt vårt andra barn.

 

Inne på SÖS

Vid åttatiden på kvällen kom vi äntligen in till SÖS. Värkarna var nu glesare, ca 8a minuter mellan. De gjorde en undersökning och det konstaterades att jag bara var 3cm öppen ... grrr! Hela dagens kämpande och  t r e cm?! Jaja, eftersom det var nummer två och vi har en bit hem så skrev de in oss. 

De ville prova att ge lavemang, tydligen kan det bubbla igång värkarna med lite tur. Mja, det lyckades inget vidare, något kraftigare och 7 minuter mellan ... 

Vid 23.20 gjordes en ny undersökning. Jag hade två barnmorskor, en som var under utbildning. Denne sa efter att hon undersökt att det nog var en 4-5 cm - YEY!!!! Tänkte jag! Men den andra barnmorskan, som undersökte precis innan henne, sa att "Nja, då får du nog känna efter igen ...". Nehe, det hade inte hänt ett jota! 3cm. 

Nu valde de dock att ta hål på hinnorna. När vattnet kom - kom värkarna från helvetet också. Satan vilken skillnad med en gång! Det var som i alla Hollywood filmer "Vattnet går-alla blir hysteriska-kvinnan flåsar-skriker-hinner precis in till sjukhuset och då kommer ungen!"

 

Lördag 31/5 - Knappa minuter efter BF.

00.15 var jag helt slut, ropade på Mamma och trodde emellanåt att jag skulle dö. "Nu måste du kunna på ryggbedövning!" sa Johan. Nej, tänkte jag, jag har ju bara kämpat en timme med dessa värkar. Men när min favoritsköterska kom in i rummet och såg mig så sa hon samma sak. Så de började förbereda för att sätta den, allt vi väntade på var narkosläkaren. 

00.40 ber min sköterska mig att vända mig till sidan och svanka, så allt är redo när läkaren väl kommer. "Jag kan inte! Jag kan inte vända mig! flåsar jag. Jag känner liksom hur något tar emot och kroppen vägrar. Hon tittar mig allvarligt i ögonen "Känner du att du vill bajsa nu..?", "Ja! Jag vill B A J S A!" sa jag och jag såg att hon fattade precis vad som var på gång. 

Hon skyndade sig att få in mina två barnmorskor i rummet. När de öppnade dörren till rummet så brölade jag ut min första krystvärk! Fort som attan undersöktes jag "Det är helt öppet! Tryck på när du känner att du behöver Cecilia!"

Jag tänkte först "Fan ingen ryggbedövning!? Jag som ville pausa ... Men så vände jag fort på tankarna: Äh va fan! Nu kör vi! Nu är vi ju riktigt nära!"

Barnmorskorna brydde jag mig inte mycket om om jag ska vara ärlig. Den "riktiga" var för passiv eftersom den som gick under utbildning skulle ta för sig. Och henne gillade jag inte alls. Men min underbara sköterska, som jag helt glömt namnet på, henne lyssnade jag på. Med henne på ena sidan och min mer än underbara Johan på andra, så var vi ett så sanslöst bra team. Johan fick händerna sönderbrutna av mig, klösmärken på armen ... men vi vet ju alla att jag hade det värre, så han lät mig hållas.

När de bad mig att flåsa lite fint istället för att krysta ville jag bara skjuta någon! Hela min kropp, hela världen, hela jävla universum skriker åt mig att krysta, men detta ska jag ignorera och bara flåsa lite - HELVETE! Men jag grejart! Jag vet ju att det är för min egen skull, för att allt, så att säga: ska hålla, men där och då ville jag verkligen skjuta någon! Jag drar i mig lustgasen så hårt att jag sen är öm i ansiktet i veckor.

Efter allt flåsande är jag så djävulskt slut så jag tänker att "ungen kommer ju ut ändå, nu skiter jag i detta, nu ligger jag bara här." Men långt borta hör jag plötsligt hur en av barnmorskorna säger "EN värk till så är bebisen här, nästa värk kommer den!". Jag får plötsligt hur mycket ork som helst och när nästa värk kommer, så kommer även vår efterlängtade "Lillsyskon"!

Här har jag precis fått upp henne på bröstet.
Jag kastar mig upp och ser henne - h e n n e ! "DET ÄR EN TJEJ! DÅ SKA HON HETA ELSA!" vrålar jag flåsande till Johan som står till vänster om mig. När jag tittar framåt igen så ser jag min kära sköterska ... "Du luktar som min mormor!" vrålar jag halvt grinande.. 
Under hela kvällen så hade jag tyckt just så, att hon luktade som min älskade mormor, men jag sa inget om det. När sen alla känslor var helt kaos så bara kom det. Jag fick några minuter senare chans att förklara vad tusan jag menade ..."Du luktar som min mormor.." sa jag igen. "Hon gick bort i höstas.." Jag kände hur ögonen fylldes med tårar när jag insåg att hon aldrig kommer träffa Elsa. Men precis då la sköterskan en hand på min arm och såg mig rakt i ögonen "Vet du, då var hon här ikväll. Hon var här och hon är så stolt över dig!" 

Jag fortsatte sen att berätta att Ebba heter Birgitta efter Mormor och att jag, dagar innan mormor gick bort, lovade henne att om jag får en tjej till (jag var då gravid i vecka 8a) så ska hon heta Anna-Greta i mellannamn, precis som hon

Jugas Elsa Anna-Greta
Mina tjejer
Foto: Johan Hellqvist